4 årsdagen

Att det ska vara så fruktansvärt jobbigt.. Att minnern slår ner med sådan kraft.. Jag tror att i år..i år ska jag klara det..i år kommer jag må bra.. Sen kommer det med full styrka, minnerna..smärtan...ångesten, ilskan! Skammen..sorgen..Min älskade son, jag älskar dig, saknar dig och det gör så ont att tänka på dig.. Du är med mig i allt jag gör och jag kan bli så arg! Det är så orättvist! Och inget, INGET kan ta bort de här känslorna. Nu har det gått ett par dagar, livet börjar ta form igen, lätta lite. Lillebror växer och är helt underbar. Så lik dig men så olik. Han säger så roliga saker. Önskar att du fick uppleva honom, att han fick uppleva dig LEVANDE! Älskar dig så mycket, mina armar värker efter dig hela mitt inre ropar på dig..hör du?